Stories in this category
Årets första lopp brukar komma med känslor och entusiasm. I år kom det i språnget, mellan uppgifter, trötthet och en 15-minuters tupplur som kändes som en förlorad strid redan från start. Gerar är inte bara en tävling, det är en övning i lagkänsla, i acceptans och i att ta sig fram tillsammans, även när någon av oss är den svaga länken. En berättelse om löpning, människor, olika rytmer och om det som finns kvar bortom kilometerna och resultaten.
Gerar handlar inte om tider, utan om människor. Om lag som håller ihop, förhandlade tempon, historier som berättas medan man springer och ett ”we run as one” som faktiskt efterlevs. Har du inte sprungit Gerar är chansen stor att du inte fattar. Men har du varit där en gång vet du redan varför du kommer tillbaka.
Klockan 8:20, med kaffet i handen och fem timmars sömn i kroppen, kändes allt som en dålig idé. Trötthet, kyla, kaos. Och ändå vägde löftena, människorna och energin före start tyngre. Det blev en löpning utan tidsfixering, men full av möten, berättelser och ögonblick som påminner dig om varför du springer. Inte för peacen, inte för medaljen, utan för den där sällsynta känslan av att du är exakt där du ska vara, tillsammans med rätt människor.