Stories in this category
Efter nästan tre veckor utan löpning kom dimman, kylan och vinden vid Lacul Morii precis när det behövdes. Det var mer än en fysisk återkomst: det var en mental klarhet efter en intensiv period av jobb, projekt och korta nätter. En enkel runda, utan press, som fick saker att falla på plats och som lugnt öppnade vägen mot nästa mål.
Det var inte ett år om rekord, utan om människor, vägar och mening. Om lopp som slog sönder mig och satte ihop mig igen, om gemenskap, familj, vänner och stunder som betydde mer än vilken sluttid som helst. Ett fullt, tungt och bra år, där löpningen inte var en kamp mot gränser, utan mitt sätt att leva livet, med allt det mest intensiva det bar med sig.
Efter 100 km i Alberobello, sömnlösa nätter, utmattning och en ofrivillig paus kom dagens löprunda precis när den behövdes. Ruskigt väder, välkända vägar sedda med turistögon, oväntade möten och historier berättade i farten. En löprunda utan press, men med mening, som knöt ihop ben, huvud och självförtroende igen inför det som väntar. Ibland kommer återkomsten inte storslaget, utan mjukt – i 19 kilometer med klar skalle.